Det har hänt mycket religionsrelaterat den senaste tiden: koranbränningar, kontroversiella avhandlingar och fortsatt diskussion om Svenska kyrkan och religion i det sekulära Sverige. Mycket kan sägas om alla dessa ämnen, men det får bli en annan dag.
Här kommer istället en liten tjuvkik in i det nya projekt jag startade i slutet av förra året. Delstudien har arbetstiteln “Från debatt till politik?”, och syftet är att undersöka om och i så fall hur det går att se något samband mellan den offentliga debatten om religion och vilka politiska förslag som förs fram.
Som en del av detta har jag den senaste tiden ägnat merparten av min arbetstid åt att läsa motioner från Riksdagen. Religion omnämns i sammanlagt 1832 motioner mellan åren 2010-2022, och de berör frågor som religiösa friskolors vara eller icke vara, förbud mot att bära slöja, omskärelse, religiöst rituellt slaktat kött, böneutrop, statligt stöd till trossamfund och skolavslutningar tillsammans mer generella omskrivningar som vikten av religionsfrihet. Därtill kommer utrikespolitik, där situationen i Mellanöstern och Islamiska statens vidriga terror återkommer frekvent, liksom religiös extremism på hemmaplan. Och väldigt mycket annat.
Det är alldeles för tidigt att dra några slutsatser än, men jag kan konstatera att mina antaganden om vilka partier som mest aktivt motionerar i frågor som rör religion stämde. Så här ser fördelningen ut mellan de olika riksdagspartierna.
xx är motioner från ”politiska vildar”
Jag har också sett närmare på de motioner som handlar om den muslimska slöjan. I den kategorin återfinns sammanlagt 105 motioner. Av dessa förespråkar 75 motioner någon form av förbud av slöjbärande.
Vanligast är att motionera för slöjdförbud i för- och grundskolan. Dessa motioner kommer från riksdagsledamöter för SD, M, KD, L, V/ingen tillhörighet (motioner från Amineh Kakabaveh som under mandatperioden lämnade Vänsterpartiet och blev så kallad politisk vilde). Det näst vanligaste förbudet som förespråkas handlar om att slöja ej ska kunna vara del av polisen och militärens uniformer. Samtliga av dessa motioner kommer från SD-ledamöter.
Även här har (den ännu inte särskilt djupgående) genomgången bekräftat ett antagande, nämligen att antalet motioner om slöjan ökat under periodens gång, liksom förslagen om förbud. Om än inte en rak linje uppåt, så ser ökningen över tid ut på följande sätt.
Jag kommer återkomma till analysen av dessa motioner och det andra matieral jag ska inkludera i studien mer framöver. Men för nu: slut på tjuvkik!