Det jag slås av när jag läser motioner och debattartiklar som handlar om de mer synliga religiösa (muslimska) praktikerna, såsom slöja och böneutrop, är att de ständigt glider fram och tillbaka i sin argumentation. Ofta kan en motion handla om, och yrka på, exempelvis förbud mot slöja i skolan för flickor under en viss ålder. Men i argumentationen avhandlas såväl heltäckande slöja, slöja som fenomen generellt och Islam som religion, utan någon diskrepans däremellan. Ett sådant exempel går att hitta i en motion om just slöjan från moderaten Alexandra Anstrell med kollegor, vilka skriver: 

“Visst finns det män som inte bryr sig om ifall frun eller dottern har en slöja eller inte, men det är också vanligt att grupptrycket från andra kvinnor och män gör att många kvinnor fortsätter att klä sig i heltäckande slöja. Om inte press från dem, så finns hennes fruktan för helvetets eldslågor som hon matats med sedan modersmjölken.” 

Motion 2021/22:2513

I dessa meningar ryms flera diskussioner: patriarkalt förtryck, grupptryck, heltäckande slöja, helvetestro osv., och fler finns att finna när man läser motionen som helhet. Är det ett rimligt argument mot slöja på barn i skolan, att det är problematiskt att människor tror på “helvetets eldslågor”? I så fall är det väl religion i sig man bör förbjuda, och inte slöja i skolan? Ja, ni fattar min poäng. Det blir liksom för mycket religion som blir problemet, snarare än den specifika religiösa praktiken.  

Samma tendens finns i en motion av kristdemokraten Christian Carlsson om böneutrop. Jag har citerat den tidigare i bloggen, men här kommer det igen:  

“Det finns betydligt bättre sätt att kalla till bön, än att ropa ut trosbekännelser i högtalare över svenska bostadsområden. Mycket talar för att en sådan anpassning dessutom är en förutsättning för en lyckad integration, och ett Sverige som håller samman. Det finns dessvärre gott om krafter i Sverige som inte alls arbetar för integration och samhällsgemenskap. Islamister har istället separatism, segregation och växande parallellsamhällen som affärsidé. Tillåter vi att regelbundna och institutionaliserade böneutrop ropas ut över våra bostadsområden, eller hela stadsdelar, så kan vi vara säkra på att segregationen i samhället inte bara cementeras, utan kommer också förvärras.”

Motion 2021/22:2990

Carlssons argument om böneutrop handlar inte om “vanliga muslimer” som uppskattar att höra böneutrop i samband med veckans fredagsbön, utan om islamisterna som hotar det svenska samhället med sin religiösa extremism. På samma sätt drar Anstrell på de stora växlarna i diskussionen om slöjan. Och de är som sagt inte ensamma, denna tendens är återkommande i det mesta av offentlig och politisk debatt jag tar del av om dessa frågor. Jag kan inte låta bli varför det är extremismens logik som råder just i frågor om religion – att vi diskuterar utifrån det mest extrema av alla scenarior vi kan komma på? Vad skulle konsekvenserna bli om vi anammade en likadan syn på andra frågor? 

Denna föreställningar – att vara för religiös – uttrycktes på ett talande, om än väldigt social medier-aktigt, sätt i en av de kommentarer som jag analyserade i min avhandling. Kommentaren är skriven på Facebook som en kommentar till en artikel som handlar om den icke-handhälsande (nu före detta) miljöpartistiska politikern Yasri Kahn: 

Jag förstår inte att man kan vara FÖDD i Sverige och ÄNDÅ ha så svårt att anpassa sig till svenska seder och bruk?! Då förstår man hur djupt denna religion sitter! Yasri Khan talar om att han är muslim så till den grad att om han tvingas ta en kvinna i hand så kan han inte längre vara sig SJÄLV?! Han ÄR alltså sin religion, han utövar den inte bara?! Det kan verka ”smått” ytligt sett, men om inte detta är religiös fanatism så vet inte jag…

Se sidan 141-142 i min avhandling, som finns här.

Yasri Kahn anklagas här för att “vara” sin religion, och inte bara utöva den. Jag tänker att de flesta religiösa människor skulle ge olika svar på huruvida de “är” sin religion eller inte, men de skulle med stor sannolikhet säga att en religion är mer än bara något som man “gör”, att religiös tro är något som sitter “djupt” inom en och påverkar hur man tycker och tänker och gör i olika frågor – utan att de för den sakens skulle se sig själva som fanatiker. 

– Det handlar om graden av tro och i vilken ordning man sätter sina identiteter. Sätter man den muslimska identiteten överst har jag svårt att se att man kan ha en fullt ut svensk identitet.

Jimmie Åkesson, Göteborgs-Posten, 3 maj 2023.

Det är precis samma tanke, men formulerad av en politiker och inte av en person i ett sociala medier-forum, och den som säger det är Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson i en intervju i Göteborgs-Posten. Även om det är Åkesson som uttrycker det explicit så är det samma resonemang som ligger bakom citaten ovan också – den som är för religiös kan inte inte också vara ”fullt ut”svensk, för i ”svenskheten” ingår att vara lagom. Eller? Jag har svårt att bestämma mig vad det handlar om här. Om jag ser till min egen tidigare forskning så är för religiösa kristna lika problematiska och även de ses som hot mot ”svenska värderingar” i form av aborträtt och hbtqi-rättigheter och så vidare, även om argumenten och till viss del slutsatserna skiljer sig åt beroende på vilken religion som diskuteras.

En sak till innan jag slutar: I argumentationen om slöja blir det tydligt hur diskuren om slöja som kvinnoförtryck och del av hedersproblematik har satt sig och blivit den dominerande. I den senaste turen i frågan har Liberala kvinnor lagt en motion till Liberalernas årsmöte som yrkar på förbud mot slöja i förskolan och lågstadiet. I sin motivering till motionen säger kvinnoförbundets ordförande Cecilia Elving till Sveriges Radio: ”Slöjan är ju en symbol för kvinnoförtryck när det används på småbarn”. För mig som diskursanalytiker är det lilla ordet “ju” avgörande här, för det visar hur pass etablerad denna föreställningar är. Genom att lägga in ett “ju” i sin motivering slår Elving fast att det är inte en tolkningsfråga, det är så det är. Slöja på små barn är inte bara kvinnoförtryck, det är dessutom en symbol för kvinnoförtryck, och som sådan måste den förbjudas. 

Om Liberala kvinnor får igenom sin motion på landsmötet kommer det att finnas en majoritet i Riksdagen för att tillsätta en “förutsättningslös utredning” om att förbjuda slöja i skolan. Att det blir så är dock inte säkert, det finns de inom partiet som har en annan inställning. Säkert är i alla fall att jag kommer återkomma i frågan här, oavsett utslag.