Just  nu är det mycket slutrevideringar av texter som ska iväg på olika håll, men jag har hunnit med att fara till Uppsala och vara med på symposiet National Christianities in the Nordic Region – Past and Present, den 11-12 maj. 

Det var ett mycket bra symposium, där forskare från olika discipliner delade med sig av sin forskning om kristendom och nation. De flesta hade ett historiskt perspektiv, och parallellerna till dagens debatt var slående. En annan sak som framkom allt tydligare ju fler presentationer som gavs, var hur viktig konversationen mellan historia och nutid är. För mig gick tankarna till det jag har funderat mycket på det senaste året, glappet mellan den allt förenklade förståelsen av religion som ofta finns bland forskare som i huvudsak intresserar sig för högerpopulistiska/nationalistiska grupper och den teologiska kritiken mot denna, som för mig har väckt frågan: Hur kan man forska om religion och populism/nationalism på ett konstruktivt sätt utan att hamna i en allt för instrumentell förståelse av hur religion “används” eller ”kidnappas”, men inte heller ett perspektiv där strukturer osynliggörs och där religion som funktion i politisk och offentlig debatt försvinner till förmån för individers teologiska tolkningar. Här tänker jag att just historia-nutid-konversationen kan vara till hjälp för att belysa processer av hur människors förståelse av fenomen som svenskhet, nation eller för den delen religion skapas och omskapas och det faktum att dagens debatter sker i en väldigt specifikt historisk kontext. Jag ska försöka implementera den tanken i min forskning, och se om det kan hjälpa mig en bit på vägen.

Själv presenterade jag (som bilden visar) resultat från min analys av riksdagsmotioner om religion, och om hur ”svenska värderingar” konstrueras i offentlig och politisk debatt.

Foto: Urban Claesson