Årets Almedalsvecka är över, och alla partier i riksdagen har i sedvanlig ordning hållit tal från Almedalsscenen i Visby. Jag var inte på plats men har hemifrån gått igenom talen för att se vad partiledarna (och partiledarersättaren Linda Lindberg (SD)), sa om svenska värderingar. (Eller rättare sagt skrev, för denna genomgång bygger på den skriftliga versionen av talen. Alla tal finns att läsa här.) 

Såsom partiledare (eller stand in för frånvarande partiledare) ingår det i arbetsbeskrivningen att måla upp en specifik bild av Sverige – både det som gått fel i och med de politiska motståndarnas politik och det idealsamhälle den egan politiken strävar efter att upprätta. I dessa bilder går det ofta att finna både explicita och implicita utsagor om vad som är eller bör vara svenska värderingar. 

Så är fallet i stasminister Ulf Kristerssons (M) tal. Här nämndes inte svenska värderingar som begrepp, men statsminstern men beskrev tydligt de värderingar och ideal han menar utmärker Sverige såhär: 

Ett land där demokratin gång på gång har visat sin förmåga att göra stora reformer. Ett land som insåg värdet av både yttrandefrihet och näringsfrihet. Ett land där vi byggde välfärdsstaten genom att uppmuntra marknadsekonomin. Och såg till att män och kvinnor, pojkar och flickor, fick samma rättigheter och samma skyldigheter. Allt det är också Sverige. Jag tror att vi har lösningarna på våra problem inom oss. Vi måste bara ta fram det bästa hos oss själva – och göra om det en gång till. 

Ulf Kristersson, Almedalen 28 juni 2023. Läs hela talet här.

Här tycker jag att några saker sticker ut. Att yttrandefrihet är en av de rättigheter som lyfts fram vid sidan av demokrati är intressant då talet hölls samma dag som ytterligare en Koran brändes i Stockholm, denna gång utanför moskén på Södermalm under firandet av den muslimska högtiden Eid Al-Adha. (Jag ska inte fastna i denna fråga (som jag tagit upp tidigare i det här inlägget), men har noterat att Richard Jomshof (SD) har gått emot regeringens fördömande av koranbränningen. Jomshof skriver på Twitter att det är de muslimska länderna som har fördömt bränningen som är problemet, inte svensk demokrati. Nog om det nu.) En annan sak som utmärker sig i Kristerssons tal är betoningen på jämställdhet, och definitionen av jämställdhet som lika rättigheter och skyldigheter. Denna formulering menar jag har blivit en av de mest centrala i diskussionen om vad som antas vara “svenska värderingar”. Slutligen går det att blir filosofisk i analysen av vad han menar med utdragets sista meningar – att “vi har lösningarna på våra problem inom oss”. Det implicerar att de ideal han målar upp som centrala för Sveriges utveckling är inneboende i varje människa som lever i Sverige. Att varje svensk om den får utrymme skulle verka för demokrati, yttrandefrihet och jämställdhet (men också, i konsekvensens namn, för näringsfrihet och marknadsekonomi). Detta kan tyckas vara hårklyverier men jag tycker att det blir intressant att resonera kring i relation till Linda Lindberg (SD) och Ebba Buschs (KD) formuleringar som jag återkommer till längre fram. Frågan att diskutera blir då: Är dessa ideal del av en ”svenskhet”, något som förvärvas när människor flyttar hit och får del av det svenska samhället eller är det generella ideal som återfinns hos alla människor i hela världen? 

För att komma vidare så finns liknande målningar av Sverigeideal också i oppositionsledare Magdalena Anderssons (S) tal (den 29 juni). Andersson återkommer flera gånger till Sverige och vad som är svenskt, men lyfter här fram samhällsorganisering snarare än egenskaper: “Vår välfärd är något av det svenskaste vi har – den ska vi kämpa för” är en sådan formulering. Andersson återvände också bilden av att “Sverige ska blir mer som Sverige”, vilken hon även har använt tidigare. I sitt Almedalstal var det den formulering som hon avslutade sitt tal med.

Men de två mest intressanta talen från mitt “svenska värderingar”-perspektiv hölls av Sverigedemokraternas Linda Lindberg (som höll talet istället för partiets partiledare Jimmie Åkesson som tagit paus från politiken under sommaren) och Kristdemokraternas Ebba Busch. Vad dessa båda tal hade gemensamt var att de menade att de svenska värderingarna på olika sätt hotas av människor som kommit till Sverige genom migration.

För att börje med Sverigedemokraterna så bjöd Lindberg på “Trump light”-formuleringen “Vi kommer att göra Sverige bra igen” och betonade behövet av en gemensam svensk identitet och ett “vi” att vara stolt över.

Den del av Lindbergs tal som jag fann mest intressant var dock de som handlade om jämställdhet. Inte bara påståendet att “Alla trovärdiga feminister borde vara sverigedemokrater!” utan hela anslaget som utvecklade det budskap som tidgare hörts från bland andra Jimmie Åkesson, om våldtäkt som ett importerat problem. I Lindbergs beskrivning står det förut så jämställda Sverige nu inför hotet från “män med unken kvinnosyn” och “kvinnoförnedrande kulturer” som invandrat till Sverige, och inte “vill anpassa sig till samhället”: 

Jämställdheten är för oss helt grundläggande och Sverige har varit ett av världens mest jämställda länder. Så är det inte längre. Kulturer som nedvärderar kvinnor och legitimerar våld och förtryck har fått fäste i Sverige och det gör mig illa till mods. […] Det handlar om att kvinnor inte ska förväntas uppträda på ett sätt som ligger i linje med värderingar som över huvud taget inte hör hemma i Sverige. Det handlar om att kvinnor inte ska tvingas gifta sig med och leva med män som dom – utan tvång – aldrig skulle befattat sig med. Det handlar också om att ingen ska utsättas för brutala gängvåldtäkter med livslånga trauman som följd. Ingen ska behöva fly för sitt liv från en våldsam relation medan samhället handlingsförlamat står och ser på utan att kliva in och stötta. Och säg, är det inte märkligt? Samma vänsterfeminister som dag in och dag ut kämpat för att öppna gränserna ännu mer, och få hit män med unken kvinnosyn, det är samma vänsterfeminister som beskyllt oss Sverigedemokrater för att vara kvinnofientliga när vi vill freda kvinnor från kvinnoförnedrande kulturer, före jämn statistik i yrken och uttag av föräldrapenning. Enligt all logik – enligt all rim och reson – kan slutsatsen bara bli en sak. Alla trovärdiga feminister borde vara sverigedemokrater! 

Linda Lindberg (SD), Almedalen 1 juli 2023. Läs hela talet här.

Det är med andra ord hedersförtryck, tvångsäktenskap, gängvåldtäkter och våld i nära relationer som har blivit resultatet när “Kulturer som nedvärderar kvinnor och legitimerar våld och förtryck har fått fäste i Sverige”. Felet är den förda migrationspolitiken och de “vänsterfeminister” som fokuserar på fel frågor och genom sin inställning till migration istället förstärker problemet. Återigen upprepas här berättelsen om det jämställda Sverige, där jämställdhet är ett centralt begrepp i de “svenska värderingarna”. Skillnaden från Ulf Kristersson är att Lindberg på ett nästan övertydligt sätt lägger problemet med bristande jämställdhet som något som kommer utifrån. Jämställdhet är “grundläggande” för “oss” i Sverige, och vi var ett jämställt land tills dessa att migrationen blev för stor och raserade den svenska jämställdheten. Det är här som min fråga ovan blir relevant: Återfinns detta jämställdhets ideal inom oss svenskar, som, såsom man kan tolka Kristerssons formulering, en prägling av “svensk kultur”, på samma sätt som Lindberg menar att de som migrerar till Sverige är präglade av de “kvinnoförnedrande kulturer” som därmed får antas finnas “inom” dem?

Samma tematik blir aktuell också i kristdemokraternas Ebba Buschs tal. Hon lyfter det hon tidigare ofta omnämnt som “värderingskampen” som en av de tre uppgifter som Sverige behöver ta tag i för att rusta sig för framtiden, men nu genom formuleringen att det handlar om att återta ett “gemensamt etiskt modersmål”. Ett etiskt modersmål som utgörs av ett “beteendemönster” som är “lika djupt rotat i människan som ett modersmål”, och som gör att valet mellan rätt och fel för oss blir något självklart. Även om Busch målar upp “värderelativismen” som det huvudsakliga problemet, så förstärks det av att “nyanlända har välkomnats utan krav och etisk handbok” där det “svenska” talats ner istället för att framhållas som önskvärt. Liksom Lindberg ovan är problemet att de som invandrat till Sverige inte har med sig de värderingar som är önskvärda i Sverige. Resultatet i Ebba Buschs beskrivning är “gatans värderingar” och att “att barn mördas och att barn mördar i vårt Sverige idag”.

Motvikten mot värderelativismen finns, menar Busch, i den “kristna etiken”. Därmed är hon den enda partiledare som explicit nämnder religion i sitt tal från Almedalen anno 2023. Och dessa värderingar – de kristna och humanistiska – är något som invandrare måste anamma för att kunna integreras i det svenska samhället. 

Och vad är då Sveriges etiska modersmål, tänker du? Det ska jag berätta. Det är de värden som vi hämtar från den kristna etiken och västerländska humanismen. Det är från denna idétradition som vårt land fått uppfattningen om människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet mellan människor. Det är dessa värden som utgör värderingskompassen som gör att vi kan navigera genom livet – skilja nord från syd – avgöra vad som är rätt och fel. Det är gemensamma värderingar som får samhället att bestå. Därför är det så viktigt att vi återtar vårt etiska modersmål.

Så rustar vi mot gatans värderingar. Så rustar vi våra barn med tydliga ideal. Så kan vi ställa etiska krav på invandrare och flyktingar som kommer till vårt land. Integration är nämligen mer än att bara få ett arbete och lära sig svenska. Integration stavas också värderingar. Du som kommit hit från ett annat land får gärna göra Sverige till ditt nya hem, men då måste du ta till dig den etik som vårt land vilar på. För summan av de enskildas moral – din och min – är samhällets moral.

Ebba Busch (KD), Almedalen 30 juni 2023. Läs hela talet här.

Det som förenar Lindbergs utspel om jämställdhet och Buschs tal om etiskt modersmål är att de båda underkänner de kulturer som människor som invandrar till Sverige har med sig från sina hemländer. För att integreras i Sverige behöver den som kommer hit anamma de “svenska värderingarna” och släppa sin tidigare moraliska kompass, eftersom denna leder till ett samhälle i förfall med barnamord och gängvåldtäkter. Och även om islam inte nämns i något av talen, är det ingen radikal tolkning att SDs beskrivning av kvinnoförnedrande kulturer som kommit till Sverige genom migration handlar om just islam. Även Ebba Buschs betoning av kristen etik och västerländsk humanism som drivande för “alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet mellan människor” blir i praktiken ett underkännande den kultur som råder i icke-västliga delar av värden, som då tordes präglad av helt andra ideal än de ovan nämnda. 

I en samtid som gärna talar om “svenska värderingar” (och inte bara politiker på högersidan, exempelvis lyfte Magdalena Anderssons (S) lyfte fram “svenska värderingar” i sitt nationaldagstal tidigare i år och har återkommande och tydligt betonat jämställdhet som en central svensk värdering) är detta ytterliggare två – och därtil väldigt tydliga – exempel på hur “svenskhet” kopplas samman med vissa ideal, samtidgt som dessa ideal beskrivs som icke-kompatibla med andra kulturer. På såvis blir kulturella och religiösa yttringar och praktiker som inte kodas som “svenska” möjliga att läsa som symboler för hotet om ett moralistkt moras och ett Sverige i förfall.