Religionsbråk i riksdagen


Rubrikerna den senaste veckan har utlovat politiskt “religionsbråk”. Spännande! Vad var det som hände då?

Bråket uppstod efter en anklagelse från Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar riktad mot KD-ledaren Ebba Busch, under en partiledardebatt i riksdagen om huruvida abort bör skrivas in i den svenska grundlagen eller ej. Dadgostar refererade till ”reaktionära religiösa krafter” som arbetar mot abort runt om i världen, och påstod att dessa krafter i Sverige kallas för “Livets ord-krafter” – med referens till Buschs bakgrund i Livets ord. 

Ebba Busch valde sedan att gå i försvar på plattformen X med detta inlägg: 

Som synes ovan visas Busch post tillsammans med en replik från journalisten Emanuel Karlsten (som uppger att hans syfte med repliken är en önskan om att minska stigma och fördomar mot människor som har en religiös uppväxt (liksom han själv), och att det därför är problematiskt att Ebba Busch uppgivit olika uppgifter om sin uppväxt och engagemang i Livets ord i olika sammanhang). Det är också detta par av poster som har visats då Busch svar länkats i olika medier som rapporterat om händelsen.

En snabb scrollning genom de svar som inlägget (visat tillsammans med Karlstens svar) genererat på X ger intrycket att många uttrycker sitt stöd till Busch och kritik mot de som tar upp hennes kristna bakgrund som ett problem. Hon kallas modig och rakryggad och “Sveriges bästa politiker”. Men där finns såklart annat, såsom kritik mot Ebba Buschs ställningstaganden för abort, kritik mot hennes stöd till Israel och också religionskritik på ett mer generellt plan, i linje med sentensen att religion ska hålla sig borta från poltiken och/eller är ett orimligt utslag av fantasi. Intressant nog finns det här väldigt få referenser till islam. I ett undantag använder en X-användare att det bibliska ordspråket “att sila mygg och svälja kameler” för att lyfta att kritik mot Buschs bakgrund i Livets ord är dubbelmoral i jämfört med islam (som alltså då är värre än Livets ord).

I svarsskörden finns också de som lyfter att Ebba Busch knappast kan anklaga andra för att vara fördomsfulla och utnyttja hennes religiösa tro/uppväxt på ett ohederligt sätt när hon själv är en av det poltiska etablissemangets mer högljudda kritiker av islam. Busch har i många sammanhang, exempelivs debatten om koranbränningarna, lyft att man som religiös måste kunna hantera att ens tro blir ifrågasatt och hånad, och att det är något som Europas kristna och judar har lärt sig – men som många muslimer ännu behöver anpassa sig till. Det är bara ett av de många spår som Busch återkommer till i sin kritik av det hon beskriver som problematiska utslag av islam som bryter med “våra” västerlandska värderingar (grundande på kristen och hummanistisk grund). 

Även om denna typ av uttalanden ofta sker på ett mer genrellt plan, och Nooshi Dadgostars angrepp kan beskrivas som av personlig karaktär, så har Ebba Busch onekligen satt sig själv i en svår position. Det är på ett sätt synd, för jag är övertygad om att det svenska samhället – inte minst politiken – hade mått bra av en mer generös inställning till religion, såväl om det handlar om en uppväxt i Livets ord, en muslimsk tro eller en alternativ andlighet. När en religion (läs islam) framställs som farlig så är det lätt att alla andra hänger med på det tåget av bara farten. Genom sin profilerade islamkritik är dock Ebba Busch inte den som är mest lämpad att dra de tågvagnarna tillbaka.