Äntligen är min och Linnea Lundgrens artikel om att använda digitala metoder inom religionssociologisk forskning publicerad i Nordic Journal of Religion and Society! Den finns här för läsning (kräver access). I artikeln har vi använt våra respektive avhandlingar som exempel på hur man kan använda digitala metoder, framförallt olika former av så kallade avståndsläsning, för att ta sig an större textmaterial – i mitt fall material från sociala medier och i Linnea Lundgrens fall myndighetstexter (hennes jätteintressanta avhandling från 2021 handlar om hur religionsbegreppet använts i Statens offentliga utredningar från 1950-talet till idag: A Risk or a Resource?).
Genom att kombinera avståndsläsning med mer klassiska former av närläsning kommer fler perspektiv av en text fram, då de olika sätten att läsa synliggör olika aspekter av en text. Avståndsläsningen är inte minst användbar när det handlar större material där närläsningen faller på sin egen omöjlighet – det finns en gräns för hur mycket man kan läsa i detalj som utgörs av så världsliga saker som tid och utrymme. Begreppet avståndsläsning (eng. distant reading) myntades av litteraturvetaren Franco Moretti. Han har på ett rätt underhållande sätt formulerat det som att det handlar om att ”lära sig att inte läsa texter”. Fast ska man vara ärlig handlar det kanske snarare om att läsa dem på ett annat sätt, ett sätt där detaljerna får stå tillbaka för de större mönstren.
At bottom it’s a theological exercise—very solemn treatment of very few texts taken very seriously—whereas what we really need is a little pact with the devil: we know how to read texts, now let’s learn how not to read them. Distant reading: where distance, let me repeat it, is a condition of knowledge: it allows you to focus on units that are much smaller or much larger than the text: devices, themes, tropes—or genres and systems. And if, between the very small and the very large, the text itself disappears, well, it is one of those cases when one can justifiably say, Less is more. If we want to understand the system in its entirety, we must accept losing something. We always pay a price for theoretical knowledge: reality is infinitely rich; concepts are abstract, are poor. But it’s precisely this ’poverty’ that makes it possible to handle them, and therefore to know. This is why less is actually more.
Franco Moretti 2000, s. 57-58
I mitt avhandlingsprojekt – som bestod av ett väldigt stort och stökigt material bestående av Facebook-kommentarer – hade avståndsläsningen i de varianter jag där använde mig av dessutom den fördelen att de hjälpte mig att presentera materialet för ett strukturerat sätt. Det som jag kämpat med att synliggöra då jag inledningsvis enbart arbetade med kvalitativa metoder framträdde tydligt i resultaten från dessa analyser. Nedan är ettexempel från en så kallad samförekomstanalys, en karta där de ord som oftast förekommer tillsammans med ordet ”religion” i materialet inkluderas (de 15 ord som förekommer oftast tillsammans med den valda termen, här religion, inkluderas och därefter genomförs samma procedur även i nästa steg). Kartan ger en god överblick över den diskussion jag kallar för handskakningskontroversen, då en miljöpartistisk politiker avstod att skaka hand med en kvinnlig reporter under en intervju våren 2016. Diskussionen inkluderar även turerna kring den då avgående bostadsminister Mehmet Kaplan som anklagades för samröre med icke-demokratiska personer och organisationer.
Som synes visar analysen av samförekomster att ordet ”religion” har sin starkaste samförekomst med ordet ”politik”. Föga förvånande, kanske. Men att kunna skriva ut det som ett konstaterat faktum, baserat på en statistik sannolikhetsberäkning och inte enbart på en känsla jag fått då jag gått igenom mitt material var för mig en stor vinst. Att kunna resonera om de större mönstren med stöd i avståndsläsningens resultat gjorde analysen av materialet avsevärt bättre. Detta och en del annat skriver vi om i artikeln. Läs gärna!