Den senaste veckan har böneutropen varit uppe för diskussion med Sverigedemokraterna i fokus, sedan SD i sina sociala medier proklamerat att de anser att böneutropen bör förbjudas. Såhär såg det ut på Sverigedemokraternas Twitter den 7 mars. Samma budskap återfanns samtidigt på både Instagram och Facebook.
Utspelet fick kritik från flera håll. I Dagens Nyheter kallas det ett antiliberalt tilltag och ett exempel på hur “Sverigedemokraterna väljer och vrakar bland frihetens principer”, vilket i förlängningen är ett hot som “är riktat mot hela den öppna och toleranta svenska kulturen”. Även Aftonbladets ledarsida hade uppe frågan. Där menade Anders Lindberg att “böneutrop är lika mycket del av svensk kultur som allt annat som människor i Sverige ser som sin kultur”.
I den kristna tidningen Dagen menade Steven Crosson i en ledare att Anders Lindberg drog det hela ett steg för långt, “ett tveksamt uttalande, sett till historia och fakta” då “för den stora majoriteten svenskar är böneutrop, till skillnad från ringandet i kyrkklockor, något nytt och otypiskt”. Men också Crosson menade att SDs argumentation kring varför böneutrop för förbjudas brast på flera plan, och poängterade ett perspektiv som ofta saknas i debatten:
“Mången Dagenläsare har säkerligen vid tillfälle hört något böneutrop utan att för den sakens skull känt en stark önskan att avsäga sig Kristus och vända sig mot Mecka. Och mången ateistisk Svensson har hört kyrkklockor ljuda utan att för den skull i varje fall springa in i närmaste kyrka. Den form av subliminal påverkan som SD tycks tro på finns helt enkelt inte.”
Stevan Crosson, Dagen 17 mars 2023
Gemensamt för ovanstående texter är att de fokuserar på Sverigedemokraterna och menar att förslaget om förbud visar på partiets problematiska förhållande till liberala friheter, som endast bör gälla då de stämmer med partiets världsbild. Flera av texterna hänvisar till en riksdagsmotion från Richard Jomshof från 2021, men när det gäller politiska utspel och motioner om böneutrop har Sverigedemokraterna sällskap av ytterligare ett parti – Kristdemokraterna.
Sedan 2012 har det inkommit 22 motioner som explicit handlar om att förbjuda böneutrop (frågan kommer upp i ytterligare några motioner, men då som ett av flera föreslagna åtgärder mot exempelvis religiös extremism och terrorism). Den ovan refererade motionen “Förbud mot böneutrop” skickades första gången in av Jomshof 2012 och har återkommit årligen sedan dess fram till just 2021. Fram till 2018 var det också den enda motionen som yrkade på förbud mot böneutrop, men då hände det något som fick frågan att vakna till liv.
Snabb resumé: Våren 2018 söker Stiftelsen Växjö muslimer om att få kalla till bön genom böneutrop i samband med fredagsbönen. Frågan behandlades som en bullerfråga, och förfrågan godkändes. Dock inte utan att debattens vågor gick höga. Frågan fick extra fart i medierna sedan biskopen i Växjö, den här på bloggen ofta förekommande Fredrik Modéus, uttalade sitt stöd i ett inlägg på Facebook. En av dem som tyckte till var Krisdemokraternas partiledare Ebba Busch som ville se ett förbud. Jag har tidigare redogjort för Buschs argumentation i fråga om böneutrop i detta inlägg. I Stockholm använde de lokala kristdemokraterna även frågan som del av sin valkampanj.
Från 2018 ökar antalet riksdagsmotioner i frågan. Från Sverigedemokraterna lägger Jonas Andersson motionen “Nationellt förbud mot böneutrop från religiösa byggnader” (Motion 2021/22:288) som därefter återkommit årligen fram till 2021 (med någon variation i namnet). Även Kristdemokraterna tog frågan från den offentliga debatten till riksdagen. Sedan 2018 har de båda riksdagsledamöterna Christian Carlsson och Hans Eklind tillsammans lagt 7 motioner som alla yrkar på förbud.
Hans Eklind slår i sina sammanlagt fem motioner (den första samförfattad med Christian Carlsson) fast att han som “kristdemokrat försvarar oförtröttligt alla människors rätt att få vara kristen, muslim, jude, ateist, buddist osv. Religionsfriheten – att ensam eller tillsammans med andra – få utöva sin religion är grundlagsfäst och skall så vara” och argumenterar för att förbud mot böneutrop inte är ett intrång i religionsfriheten, eftersom “[b]öneutrop är inte ett nödvändigt rekvisit för att få utöva sin religion” (Motion 2019/20:211). Eklind menar att den ofta framförda jämförelsen mellan böneutrop och kyrkklockor “är absurd och vittnar om både okunskap och historielöshet.” Dessa båda praktiker är för Eklind av helt olika karaktär: “Förutom att kyrkklockorna är en del av vårt kulturella och historiska arv så är de ett ringande ljud som informerar om att något (dop, vigsel, begravning, gudstjänst med eller utan nattvard) påbörjas i en lokal (kyrka). Klockringningen användes också för att ange när vilodagen påbörjas, vid fara och över en människa som avlidit (själaringning). Adhan rymmer både ett vittnesbörd, kallelse till bön och en proklamation av islam över en stad/ett geografiskt område: ’Allah är störst. Allah är störst. Jag vittnar att det finns ingen gud (som är värd tillbedjan) utom Allah. Jag vittnar att Muhammed är Allahs sändebud. Kom till bön. Kom till bön. Kom till framgång. Kom till framgång. Allah är störst. Allah är störst. Det finns ingen gud utom Allah.’” (Motion 2020/21:371)
Centralt för Eklinds argumentation är att böneutropen (som ovan omskrivs med sitt sitt arabiska namn ”adhan”) tränger in i bostadsområden och människors hem, och att de bör likställas med ett torgmöte. “Lika lite som en kristen församling ska tillåtas sätta högtalare på kyrkans tak för att ropa ut: ”Jesus är vägen, sanningen och livet”, lika lite ska det vara möjligt för muslimska församlingar.” (Motion 2021/22:1146)
Även Christian Carlsson som, utöver den första samförfattade motionen med Hans Eklind (Motion 2018/19:1751), lämnat in ytterligare två motioner i frågan (under 2021 samt 2022) är inne på ett likande spår. Carlsson, som sedan i höstas är ordförande för riksdagens socialutskott, menar att “Det finns betydligt bättre sätt att kalla till bön, än att ropa ut trosbekännelser i högtalare över svenska bostadsområden. Mycket talar för att en sådan anpassning dessutom är en förutsättning för en lyckad integration, och ett Sverige som håller samman. […] Tillåter vi att regelbundna och institutionaliserade böneutrop ropas ut över våra bostadsområden, eller hela stadsdelar, så kan vi vara säkra på att segregationen i samhället inte bara cementeras, utan kommer också förvärras”. Även Carlsson vidhåller att det inte är fråga om att begränsa religionsfriheten: ”Att sätta stopp för återkommande och institutionaliserade böneutrop från religiösa byggnader är inte att begränsa religionsfriheten. Det handlar istället om att bevara möjligheten för den som inte önskar lyssna att säga ’nej tack’” (2021/22:2990).
Den som läser och jämför motionerna från de kristdemokratiska riksdagsledamöterna med Jomshofs omskrivna motion finner att de i princip för samma resonemang. I 2021 års upplaga är motionen författad tillsammans med de sverigedemokratiska riksdagsledamöterna Robert Stenkvist och Carins Ståhl Herrstedt, och de bärande argumenten är:
- Böneutrop och kyrkklockor är ej jämförbara eftersom
- ”kristna klockringningarna är en del av vårt kulturella och historiska arv”
- ”klockringningen är en oartikulerad ljudsignal, medan det muslimska böneutropet innehåller ett religiöst artikulerat budskap i form av trosbekännelsen”
- ”Denna trosbekännelse syftar inte minst till att visa makt och kontroll över ett område, men också att invånarna är muslimer samt att Allah är den ende guden och att Muhammed är hans profet.”
- ”Religionsfrihet innebär också en frihet från tvång, en frihet från religiösa uttryck och religiös propaganda i det offentliga rummet”.
- ”inte att jämföra böneutrop från en moské med rätten att exempelvis anordna ett torgmöte eller rätten att demonstrera. Ett böneutrop från en moské är – till skillnad från ett torgmöte eller en enstaka demonstration – en fast islamistisk installation.”
- ”Ett böneutrop är en återkommande offentlig proklamation av islam i det offentliga rummet, omöjlig att undvika för den som bor i närheten.”
- ”Ett förbud mot böneutrop hindrar inte någon att tro, det kan man göra ändå.”
Känner ni igen dem? De flesta av dem läste ni just i genomgången av motionerna från Eklind och Carlssons motioner, om än formulerade med något andra ord. Andra argument – som att böneutrop är att proklamera andlig makt över ett område – uttrycktes (med just de orden) av Ebba Busch under 2018 års debatt. (Läs citatet från Ebba Busch i detta inlägg, om du inte redan gjort det).
En av de möjliga skillnaderna i fråga om argumentation är att Jomshof, Stenkvist och Ståhl Herrstedt explicit pekar ut islam som en problematisk religion genom att skriva ut att “islam gång på gång visat sig vara oförenligt med våra västerländska värderingar. Detta gäller inte minst synen på demokrati och jämställdhet mellan könen”. Detta menar de ytterligare stärker argumentet att vi, i religionsfrihetens namn, bör värna “frihet från religiösa uttryck och religiös propaganda i det offentliga rummet” (Motion 2021/22:912). Jag skulle dock vilja påstå att det inte är väsenskilt från Christian Carlssons formuleringar rörande böneutrop som hinder för integrationen. Den som inte ”anpassar” sina muslimska praktiker så att de kan vara en del av ”ett Sverige som håller samman” utgör ett problem. Dessutom finns det, skriver Carlsson i samma resonemang, ”dessvärre gott om krafter i Sverige som inte alls arbetar för integration och samhällsgemenskap. Islamister har istället separatism, segregation och växande parallellsamhällen som affärsidé” (2021/22:2990).
Vad vill jag då ha sagt med denna långa genomgång? Ja, kanske i första hand att den som endast pekar ut SDs motstånd mot böneutrop som antiliberalt men förbiser KDs endast berättar halva historien. Att synliggöra hur den offentliga och politiska debatten förskjuts genom att “antiliberala” förslag anammas av allt fler partier är viktigt för att bromsa en utveckling som jag ser som icke-önskvärd.
Och den som läser Steven Crossons text i Dagen, men byter ut Sverigedemokraterna mot Kristdemokraterna, läser helt plötsligt en text som känns ganska anmärkningsvärd – inte minst slutorden: “Man behöver verkligen inte tycka om ljudet av böneutrop. Likväl finns det en princip som är viktig att stå upp för: religioner måste få finnas, höras och synas, även i det offentliga rummet. Så även de religioner vi inte tillhör själva. Så även de religioner vi inte tycker om. Inskränks en religions frihet inskränks alla religioners frihet.”