“Chefer ratar religiösa plagg”. Att jag som ägnat mycket tid denna vår åt att funderar över frågor om den muslimska slöjan – framförallt hur den diskuteras i politiska och offentliga sammanhang – fastnade vid den här rubriken häromdagen är kanske inte så konstigt. Innehållet bakom rubriken var, från mitt forskningsperspektiv, också högst intressant.
I en studie som genomföts av Järvaveckan reserach tillsammans med Katar Sifo under maj 2023 har straxt över 1000 företagare i små och medlestora företag tillfrågats om sin syn på en rad frågor relaterad till mångfald, däribland religiös klädsel såsom slöjan.
Nästan hälften, 47 porcent, av de svarande företagsledarna uppgav att de påverkas negativt vid en intervju om den arbetssökande bär religiösa kläder eller andra attribut, såsom kors, kippa eller slöja. 31 procent uppger att de inte anser att det spelar någon roll, medan bara 2 procent ser det som något positivt. Hos de svarande fanns en tydlig könsskilland, där manliga ledare var mer negativt inställda (52%) än kvinnliga (36%).
Av de nämnda religiösa plaggen och attributen är slöja den vanligaste, och kanske också den mest i ögonfallande. Och oavsett vad så är det den mest omdiskuterade och problematiserade religiösa symbolen i dagens offentliga och politiska diskussion om religion.
Idag är det förbjudet att diskriminera anställda på grund av religiös klädsel, såsom slöjan. Förhållandet mellan religiösa symboler och diskrimineringslagstiftningen har bland annat utretts utförlig av Diskromineringsombudsmannen. Ett sådant tillfälle då DO utalat sig i frågan gäller Skurups kommuns beslut att införa en klädpolicy som innebär att huvudduk, burka, niqab och andra klädesplagg som syftar till att dölja elever och personal inte ska vara tillåtna i kommunens förskolor och grundskolor.
Här går det att läsa DOs beslut, och ta del av hela deras resonemang om varför de menar att en sådan klädpolicy innebär diskriminering. I sin argumetnation menar de att förbudet i Skurups kommun i huvudsak syftar till att begräsa den muslimska religiösa praktiken att bära täckande klädsel, även om förslaget inkluderar också “andra klädesplagg som har som syfte att dölja elever och personal”. Detta baseras bland annat på att beslutet i Skurups kommunfullmäktige fattades som svar på en motion, där motionen rubrik likväl som resonemang pekade ut just de muslimska klädesplaggen. I motionen står bland annat att läsa:
När invandrare kommer till Sverige så skall det vara svenska värderingar som gäller och i Sverige är det jämlikhet som gäller, oavsett vad som gällde i invandrarens forna hemland.
I Sverige råder inte något patriarkalt förtryck där kvinnor och flickor åläggs dölja ansiktet eller håret bara för att religiösa extremister vill ha det så. Likaså skickar det helt felaktiga signaler om personal och elever i skolorna tillåts bära huvudduk, burka, niqab och andra klädesplagg som har till syfte att skyla flickor och kvinnor.
Vill religiösa extremister leva i ett samhälle där kvinnor skall ha ett krav att klä sig på ett speciellt sätt så måste vi vara tydliga, detta hör inte hemma här!
Mycket av citatet ovan är återkommande i andra politiska motioner som argumentera för förbud mot att bära slöja i skolan, bland annat de riksdagsmotioner jag skrivit om tidigare, till exempel här och här. Bland motionerna till riksdagen finns även en motion signerad av Christian Carlsson (KD) i vilken han yrkar på att diskrimineringslagen ändras så att arbetsgivare ska kunna kräva av sina anställda att de exempelvis hälsar i hand och inte bär heltäckande klädsel utan att detta ska anses vara diskriminering. Han skriver bland annat:
Mot bakgrund av detta måste arbetsgivare i Sverige ha rätt att kräva att personalen på den egna arbetsplatsen behandlar människor lika oavsett kön, t.ex. att de hälsar på både män och kvinnor på samma sätt. Därmed borde arbetsgivare också kunna säga nej till anställda som vägrar att ta i hand. Arbetsgivare ska dessutom ha rätt att kräva att anställda ska visa ansiktet, utan att det är fråga om diskriminering.
I Sverige har vi en sedvana att hälsa på varandra genom att se varandra i ögonen och ta varandra i hand. Vi gör det för att visa respekt för den vi möter och vi hälsar på både kvinnor och män på samma sätt därför att jämställdhet är en självklar värdering i vårt samhälle. Allt detta är en styrka eftersom det skapar tillit och samhörighet mellan människor. Det borde inte vara något som Sveriges riksdag i egenskap av lagstiftare tvingar privata företag och andra arbetsgivare att kompromissa med.
Carlsson argumenterar här inte mot slöja som ett generellt fenomen utan specifikt mot heltäckande slöja. Men ser man till hur debatten kring slöjan har kommit att utvecklas, där den allt mer han kommit att diskuteras som en symbol för kvinnoförtryck som går på tvärs med en “svensk” syn på jämställdhet och därmed krockar med så kallade “svenska värderingar” så ligger det i farans riktning (eller möjlighet, beroende på vilket vilken åsikt man har i frågan) att ett förbud såsom det Carlsson förespråkar skulle kunna utvidgas även till andra former av slöja. På Liberalernas landsmöte i november avgörs det om det finns en riksdagsmajoritet för att utreda förbud mot slöja i skolan, och ser man till de siffror som undersökningen från Järvaveckan Reserach presenterar skulle många chefer nog uppskatta ett mer utvidgat förbud där de, utan att riskera att bli dömda för diskriminering, kunde sortera bort de sökande som de har en negativ inställning till på grund av deras religiösa kläder.