Sverigedemokraterna har haft landsdagar och Jimmie Åkesson har hållt tal. Innehållet i talet verkar har chockat många, och rört upp höga debattvågor under den senaste veckan. Men faktum är det Jimmie Åkesson sa i lördags var precis samma sak som har han sagt sedan han blev partiledare. Om det inte är så att Jimmie Åkesson har bytt budskap, är det då så att fler hörde vad han faktiskt sa den här gången? Eller är det kanske snarare så att det inte gick låta blir att lyssna, nu när hans parti är en del av regereingsunderlaget och hans ord har inflytande över svensk politik och lagstiftning?
Jimmie Åkesson tycker inte om islam, det har han aldrig gjort och det är en ståndpunkt som är djupt inbäddad i den sverigedemokratiska ideologin. Som jag skrivit om i tidigare inlägg innefattar Sverigedemokraternas politiska projekt att begränsa olika typer av muslimska praktiker i det offentliga, såsom slöjan och böneutrop. Mattias Karlsson, ofta kallade SDs chefsideolog, har jämfört Koranen med Hitlers Mein Kampf och Jimmie Åkesson anser att den som sätter sin ”muslimska identiteten överst” svårligen ”kan ha en fullt ut svensk identitet” (läs mer om att vara ”för mycket religiös” här). Statsvetaren Marie Demker menar att det politiska debattklimatet gällande invandrares religionsfriht, särskilt islam, förändrades efter Sverigedemokraternas intåg i riksdagen 2010 genom den islamkritiska agenda de förde in i den svenska politiska debatten. I den valrörelse som föregick valet 2010 slog Jimmie Åkesson i en uppmärksammad debattartikel fast att “Muslimerna är vårt största utländska hot“, och partiets valfilm, i vilken en äldre kvinna med rullator blev omsprungen av burkaklädda gestalter med barnvagnar, orsakade stora protester. (Demkers artikel där hon berör denna utveckling finns i SOM-antologin Sprickor i fasaden från 2018, som kan laddas ner här). Således, inget är nytt under solen när Jimmie Åkesson till rungande applåder fastslår att “Sverige är inte och kommer aldrig att bli ett muslimskt land.“
Diskussionen efter Åkessons tal har i första hand handlat om hans förslag om att ändra grundlagen för att dels kunna stoppa etableringen av nya moskéer i Sverige och dels kunna riva befintliga moskéer där ”det sprids anti-demokratisk, anti-svensk, homofob, antismitisk propaganda eller allmän desinformation om det svenska samhället.” Därtill bör, tycker Åkesson, ”minareter, kupoler, halvmånar eller andra attribut som tjänar som islamistiska monument i statsbilden […] helt tas bort.” Anledningen:
“Det är ingen rättighet att komma till vårt land och bygga monument över en främmande och imperalistisk ideologi.”
Jimmie Åkesson, Sverigedemokraternas landsdagar 25 november 2023
I ett debattinlägg i Aftonbladet har Åkesson bemött delar av den kritik han fått efter sitt tal, och påstår där att han talar om islamister och inte muslimer.
”Ingen har pekat ut alla muslimer. För alla som faktiskt har lyssnat till vad som har sagts i helgen så är det nästan barnsligt tydligt att det är islamism och alla dess antidemokratiska, antisemitiska, homofoba och våldsbejakande uttryck som har varit ämnet för diskussion.”
Jimmie Åkesson, Aftonbladet 27 november 2023
Kanske är det ”barnsligt tydligt” för Åkesson själv, men inte för mig. Istället menar jag att Åkessons resonemang om religionsfrihet snarare gör just det motsatta: pekar ut muslimer. Eller kanske är det mer korrekt att säga att det pekar ut muslimer så snart de önskar ta med sig sin religionsutövning utanför den egna privata sfären. För antingen har Åkesson en väldigt vid definition av islamism, där alla offentliga uttryck av islam och muslimska praktiker är att betrakta som en form av islamism, eller så är det muslimer som han riktar sig mot.
En nyckel finns i det citat som bekrivs ovan, där Åkesson framställer islam som ”en främmande och imperalistisk ideologi” och muslimska byggnader och symboler som monument över denna. En annan nykel finns i Åkessons syn på religionsfriheten:
”Det finns ingenting i vår grundlagsfästa religionsfrihet som ger någon rätten att bygga sånna monument i religionens namn. Tvärt om, religionsfriheten syftar primärt till två väldigt viktiga och snarlika rättigheter: Rätten att slippa religion helt och rätten att slippa att staten lägger sig i vilken religion enskilda väljer att tillhöra. Kristnas, judars, buddhisters, ateisters, och så vidare, rätt att inte pådyvlas islam, vare sig i form av böneutrop, eller förändringar i statsbilden, anstisimistisk propaganda eller något annat, den rättigheten står natutligtis mycket högre än hitflyttade individers önskan om att göra om Sverige till Mellanöstern för att man ska känna sig mer som hemma.”
Jimmie Åkesson, Sverigedemokraternas landsdagar 25 november 2023
”Det finns en viktig sak att säga i det här sammanhanget: Varje troende människa har naturligtvis rätt att utöva sin religion så länge det inte påverkar någon annan. Den är absolut den rättigheten, och det gäller såklart alla, även muslimer, men där någonstans måste man våga dra en gräns. Sverige är inte, sverigevänner, Sverige är inte och kommer aldrig att bli ett muslimskt land. Så är det bara.”
Religionsfriheten sträcker sig för Åkesson således inte längre än till den gräns där den privata sfären övergår i den offentliga. Utifrån föreställningen om islam som en ”främmande och imperalistisk ideologi” så är det just där han drar sin gräns, och den verkar vara av en skarp karraktär. När gränsen passeras, i form av uttryck för islam i det offentliga, så slutar religionsfriheten gälla eftersom de religiösa uttrycken ”påverkar någon annan”, nämligen alla de icke-muslimer som inte önskar ta del av, ”pådyvlas” med Åkessons ordval, muslimska uttryck. Att påstå att han i sitt tal riktar sig mot islamism blir därmed att säga att alla muslimer på på något sätt uttrycker sin religiösa tro utanför den privata sfären, och därmed passerar Sverigedemokraternas skarpa gräns, genom att bära slöja, låta sig kallas till moskéen genom böneutrop eller manifestera sin tro genom synliga religiösa symboler, är att betrakta som islamister. Och islamister och allt de står för ska, enligt Åkesson, ”bekämpas med kraft”. Detta är för Åkesson en avgörande strid, där demokrati och västerlandets överlevnad står på spel och varje person måste fråga sig ”står du på rätt sida av historien?” Priset är Sverige, och ”vilket land Sverige ska vara”.
Även om utspelet om att riva moskéer är nog radikalt för den uppmärksamhet det fått så menar jag att det är i det här den verkligt problemtiska i Åkessons budskap ligger. Särskilt som det uttrycks av en politiker med ett stort inflytande över den politik som just nu förs i Sverige.
Läs gärna kommentaren till Åkessons tal i Sydsvenskan av Antje Jacklén, ärkebiskop emerita i Svenska kyrkan och senior rådgivare vid Centrum för teologi och religionsvetenskap, Lunds universitet.