Det är en tydlig trend som förstärks för varje år: Allt fler i mina social medieflöden önskar glad Eid – även de som inte är praktiserande muslimer. Det kan tolkas på olika sätt: Fler får kunskap och medvetenhet om fler högtider än de traditionellt svenska genom muslimska vänner och arbetskamrater. Fler månar om ett gott klimat på sociala medier, och att uttrycka ”glad X” är ett sätt att sprida positiv snarare än negativ stämning. Genom mina forskningsglasögon skulle jag vilja göra antagandet att fler vill markera mot den allt mer utbredda politiska diskurs där muslimer utesluts från svenskhet. Att önska ”glad Eid” blir ett sätt att signalera att de ser även muslimska traditioner som en del av de svenska samhället. Men – det ena behöver såklart inte utesluta det andra.
I år fastnade jag på Muharrem Demiroks, som genom sina sociala medier önskat mig såväl glad påsk som glad Eid. Centerledarens förhållande till religion kunde i sig förtjäna ett blogginlägg. Han beskriver sig själv som kulturell muslim och är medlem i Svenska kyrkan (bland andra Kyrkans tidning skrev om detta i ett reportage i samband med att han tillträdde posten som partiledare).
Demirok la på Facebook ut en bild på sig själ tillsammans med sina föräldrar, och beskrev hur de som ”en fin tradition som vi håller i” firade Eid Mubark med ”börek och baklava”.
Av de 80 kommentarer som inlägget fått på det dryga dygn som gått då jag gick in i dess kommentarsfält var en övervägande majoritet positiva, i betydelsen att de önskade glad Eid tillbaka. Flera hade också infogat hjärtan (många centerpartistiskt gröna) eller andra uppskattande symboler. Bland alla glada hälsningar fanns dock en och annan negativ kommentar, såsom den som går att läsa på bilden ovan: ”Så här långt har man kommit i det kristna Sverige! Och svenska bönders parti har blivit ett muslimskt parti!”. Den oförmåga att skilja mellan politik och person som uttrycks i kommentaren – där en muslimsk (om än självdefineirad som kulturell sådan) företrädare per automatik innebär att det parti hen representerar är muslimskt och/eller har en islamistisk agenda – var vanligt förekommande i den stora mängd facebookkommentarer (ca 15 000) jag analyserade till min avhandling rörande de båda miljöpartistiska politikerna Mehmet Kaplan och Yasri Kahn. Detta resonemang ekar av det resonemang som exempelvis uttrycktes av Jimmie Åkesson i hans moskétal, där den muslim som tar sin tro utanför hemmets fyra väggar per definition blir islamist (jag skriver om det här). Att vi nu har en partiledare som inte bara skickar ut vad som av många anses en ”woke” hälsning (som exempelvis Magdalena Andersson), utan faktiskt firar Eid som del av sin kulturella och religiösa tradition uppskattas således inte av alla.
Intressant då att se vad det är för reaktioner på Demiroks glad påsk-hälsning på Facebook, som han på påskdagen delar bilder från familjens påskäggsletande i skogen.
Också här är reaktionerna liknande – mest glad påsk-önskningar, uppblandat med några kritiska kommentarer. Däribland ett par som refererar till mat som muslimer antas inte äta, såsom skinka och bacon.
Denna typ av kommentarer kan tyckas en aning trötta i sin förutsägbarhet, men det spelar också tillbaka till den bild av muslimer som målas upp i Åkessons moskétal, och till föreställningen om muslimska uttryck som ”för mycket” religion (som jag skrivit om här). Att tycka att referenser till griskött (hundar är en annan vanlig referens i samma kategori) med syfte att förolämpa fungerar ju i den mån att det finns en tydlig motvilja bakom den typen av kommentarer, då de läses mot en antimuslimsk diskurs (som väl är den rimligaste läsningen). Men de bygger också på ett antagande att en muslim blir upprörd av det faktum att inte alla äter halal-mat, eller att det förekommer företeelser som bacon och skinka. Jag tror att det är få muslimer som blir provocerade av förekomsten av livsmedel som inte är halal. Inte minst om de som – liksom Demirok – i huvudsak ser sig som kulturella muslimer och dagligen umgås i miljöer där allsköns former av mat ständigt förekommer.
I kommentarsfältet finns också den form av fråga-svar-tråd som kan leda till en ökad kunskap om det ifrågasatta fenomenet, här huruvida muslimer kan fira påsk eller ej. I detta fallet – med tanke på hur kommentarerna i den specifika tråden är formulerade – är det tveksamt hur mycket kunskap som får fäste, men det visar ändå på den möjlighet som sociala medier erbjuder i form av faktiskt diskussion och kunskapsutbyte (som jag skrivit om i min avhandling, och i en snart publicerad artikel i Nordic Journal of Media Studies tillsammans med Mia Lövheim). Det är en viktig aspekt att lyfta i analysen av sociala medier. Det är enkelt att fokusera på ifrågasättande eller hatfulla inlägg, men de flesta kommentarsfält rymmer mer än så.
Så sammanfattningsvis, den som har muslimsk bakgrund kan inte önska glad Eid för att då är den islamist, men inte heller glad påsk eftersom den är muslim och/eller inte kristen (vilket kan diskuteras vidare, i fråga om vem som är kristen och vem som borde fira påsk om det vore ett faktiskt kriterium). Samtidigt visar de kommentarsfält jag här kollat på på en övervägande positiv respons, såväl gällande Demiroks påsk- som Eid-inlägg. Det visar också på en vilja att gå in och förklara för den som uttrycker en kunskapslucka. Det finns fortfarande en stor problematik med en ökande antimuslimsk diskurs i den politiska debatten, men det finns också mer än så, en vilka att markera att det muslimska också kan vara en del av det svenska. Det kan vara bra att påminna sig om, när den politiska debatten känns urspårad.
PS. Mer direkt hotfulla kommentarer finns ofta att finna i inlägg där den muslimska tillhörigheten är tydligare uttryckt. Ett påsk relaterat exempel: Förra påsken tog Coop bort sin reklam på Facebook där matinfluencern Kadijha önskade glad påsk och tillredde påskmat iklädd slöja. Det kommentarsfältet var, milt uttryckt, nedslående.
PPS. Ingen ifrågasätter Ebba Buschs möjlighet att verka i den sekulära politiken i det kommentarsfält som följer hennes påskhälsning på Facebook, där hon citerar bibelns ord om att ”Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det”.